Utgångspunkter för vår verksamhet
EN FÖRSTA UTGÅNGSPUNKT FÖR VÅR VERKSAMHET
Industrisamhället var komplicerat. Den pågående samhällsomvandlingen manifesterar sig i ett allt mer komplext samhälle. Och hög komplexitet är synonymt med låg förutsägbarhet. Den dåliga nyheten är att detta gör vad vi kallar management, en av våra mest använda governance-modeller, allt mindre relevant. Eller, bättre uttryckt; relevant i vissa specifika men relativt sett färre sammanhang.
Den goda nyheten är att vi redan kan skönja konturerna av ett alternativ – olika former av kollaborativa ansatser baserad på samordning av i övrigt autonoma aktörer. I detta ligger nya men högst reella möjligheter att mobilisera olika kompetenser, resurser och färdigheter för att möta komplexa utmaningar. I förlängningen kan vi – på allvar – ta oss an frågor som klimatförändringen, folkhälsan, integrationen, segregationen och den globala fattigdomen. Faktum är att den här typen nya governance-modeller – baserade på intressentsamordning genom horisontellt ledarskap – är en viktig förutsättning för att infria FN:s Agenda 2030.
När vi säger att vår verksamhet är samhällsomvandling så menar vi detta bokstavligen. Och vår avsikt är att bygga verksamhet snarare än organisation. Man kan säga att vi lever som vi lär – i olika och genom olika samarbeten. Varken vi eller andra kan klara de utmaningar vi står inför på egen hand. Den sortens möjligheter tog slut med industrisamhället. Idag måste konstellationer sättas samman i varierande grad temporärt och för att kunna möta en viss konfiguration av komplexitet.
EN ANDRA UTGÅNGSPUNKT FÖR VÅR VERKSAMHET
För att förstå olika samhällsfrågor, och i förlängningen hitta lämpliga sätt att hantera dem, kan man med fördel analysera två olika komponenter. Den ena är den tematiska komplexiteten. Den andra är den organisatoriska komplexiteten.
Tematiskt komplexa problem och utmaningar kännetecknas av att de saknar i strikt meningen kausala samband. Vi vet inte om en viss åtgärd leder till ett visst resultat. Och även om den gör det, behöver detta inte gå att upprepa i samma sammanhang eller överföra till ett annat. Tematiskt komplexa problem är oförutsägbara och behöver angripas på ett särskilt sätt. Annat än det med enkla, eller komplicerade problem, där det förekommer samband och kausala förhållanden. Låt vara att de inte alltid är uppenbara.
Organisatoriskt komplexa problem och utmaningar kännetecknas av att det inte är en aktör som äger dem. Det är inte heller uppenbart vilka som ”deläger” frågan. Vi pratar om Locus of Control. En aktör klassificeras som ett Locus of Control om denne kan utöva ett avgörande inflytande över en process och/eller ett resultat. Aktörer vilka utgör olika locus of control givet en viss utmaning kan ha motstridiga intressen och därigenom motverkar en effektiv lösning. Intressen och prioriteringar behöver emellertid inte vara samma eller överlappande. Det centrala är just att de inte får vara motstridiga.
Många samhällsproblem och utmaningar är såväl tematiskt som organisatoriskt komplexa. Utanförskapet är en sådan fråga. Organiserad brottslighet, förlust av biologisk mångfald och psykisk ohälsa är andra exempel.
Är den organisatoriska komplexiteten låg (ett eller mycket få Locus of control) kan vi vanligen använda välkända governance-modeller. Management, ett projektformat eller en förädlingslinje är några exempel.
Det är den organisatoriska komplexiteten, särskilt när det också finns en tematisk komplexitet, som är i fokus för verksamheten inom SCoG. Det är också detta som skiljer oss från många andra aktörer som sysslar med de sex verksamhetsområden som är aktuella även här. Vår nisch är emellertid den organisatoriska komplexiteten. Kompetens vad gäller den tematiska komplexiteten finns typiskt sett att tillgå genom de intressenter som är berörda eller rent av inblandade.
EN Tredje UTGÅNGSPUNKT FÖR VÅR VERKSAMHET
Det är inte bara i Sverige frustrationen växer över att våra politiker och samhällsinstitutioner inte förmår lösa allvarliga samhällsutmaningar. En växande komplexitet i samhället anförs vanligen som förklaring till varför många frågor inte får ändamålsenliga och tillfredsställande lösningar. Ju mer dessa handlar om människors beteenden, och konsekvenserna av dessa handlingar (integration,organiserad brottslighet, trygghet, segregation, psykisk ohälsa, etcetera), desto sämre fungerar nuvarande institutionella strukturer och styrmedel.
Eftersom frågorna faller mellan de institutionella gränserna blir också ansvarsutkrävandet otydligt, ofta med en svårbegriplig passivitet som följd. Insikten växer därför om att komplexa samhällsfrågor kräver nya angreppssätt för att hanteras.
”Kartan” behöver ritas om vad gäller såväl ansvar och kompetenser som åtgärder och angreppssätt. För oss i SCoG handlar det om behoven av nya former för governance och innovation. Såväl inomorganisatorisk innovation som systeminnovation. Missionsorienterade innovationsprogram, en modell som lanserats av professor Mariana Mazzucato, har av många bedömts som lovande för att hantera just komplexa samhällsutmaningar. Modellen har exempelvis anammats av Vinnona i deras nya satsning på efterföljaren (Impact Innovation) till de tidigare strategiska innovatioinsprogrammen.
Mazzucato förespråkar ett större och förhållandevis handfast politiskt och institutionellt engagemang, baserade på systemansatser i verklig mening och för att initiera nödvändiga förändringar. Den offentliga sektorn ska ta en aktivare roll för att samordna de relevanta aktörerna runt olika komplexa, tvärsektoriella utmaningar. Djärva målsättningar och breda samarbeten ska förändra policys, strukturer, teknologianvändning och beteenden i hållbar riktning. Metoden är i linje med centrala delar av EU:s satsningar inom bland annat Horizon Europe.
Vår förmåga att skapa gemensamma behovs- och systemförståelser, ta fram innovativa lösningar på basis av organiserade gränsöverskridande samarbeten – över organisatoriska, professionella och sektoriella gränser och mellan i övrigt autonoma aktörer – är avgörande för att klara många av de utmaningar vi som samhälle står inför. Komplexa utmaningarna kräver vanligen breda lösningar – från vetenskapliga framsteg till modifieringar av mänskligt beteende.
Globalt miljösamarbete visar att det är svårt och kan ta årtionden om intressekonflikterna är stora. Framtagandet av ett Covid- vaccin visar att det kan gå extremt fort om behoven är tydliga, generella och politiker möjliggör nödvändig systemanpassning. Främst genom att förändra kontexten från konkurrens till samarbete - i allt väsentligt en fråga om organisering. Globalt, regional och lokalt.
Utifrån vår forskning om och egna erfarenheter av missionsdrivna innovationsprogram har vi sammanställt en kunskapsöversikt över området. Av denna framgår de viktigaste framgångsfaktorerna, men också de typiska hindren, för att lyckas med den här typen av innovativa samverkansprogram.